eleonorasofia

Jag har en klump i magen. En klump som inte vill försvinna. Mina nerver leker med mig och det känns som om jag är nervös.
Lika nervös som jag är när jag står där bakom startpallen och vet att jag måste ge allt nu. Allt eller inget liksom. Det är som om jag står där på pallen kollar ner mot vattnet och vet vad jag ska göra, vet precis vart jag vill. Men jag väntar på startskottet. Jag har stått här ett par dagar nu. Hur länge ska man orka stå kvar? Är det en kamp mot mig själv? Jag vet ingenting, känner mig bara så otroligt korkad som känner såhär.
"jag vill tro på ödet, vad ska jag annars tro på när jag inte vågar skylla mina beslut på dåliga val?".